Gängor

Gängor definieras av den använda gängstandarden, gängans nominella diameter och stigningen. Stigningen av en gänga avser avståndet mellan två på varandra följande gängtopp längs gängans axel, vilket indikerar hur långt en skruv rör sig linjärt vid ett varv. Termerna "standardgänga" och "fin gänga" används ofta, men "grov gänga" och "fin gänga" används också omväxlande.

Gängor kan skapas med skärande eller formande metoder som gängtappar eller gängfräsar, samt genom svarvning, eller yttre gängor kan tillverkas med gängsnitt i hög hastighetsstål (gängsnitt), även om dessa metoder nu främst används för gängrensning.

Gängor används för olika ändamål som att fästa, flytta eller justera delar. De vanligaste gängade fästelementen är bultar och muttrar. Bultarnas primära funktion är att hålla ihop olika sammansatta strukturer, och den skruvade förbindelsen måste tåla den designade belastningen.

Den vanligaste bulten idag är sexkantsbulten med styrkeklass 8,8 enligt det metriska ISO-systemet. Vanligtvis är endast styrkeklassnumret märkt på bultens huvud. Den metriska M-gängan ingår i det allmänna SI-mätsystemet. Det första numret i styrkeklassens beteckning på bultar anger nominell draghållfasthet i N/mm² i hundratal. Till exempel, 8 betyder 800 N/mm², och siffran efter punkten anger tio gånger förhållandet mellan den lägre sträckgränsen ReL (eller sträckgräns Rp0.2) och nominell draghållfasthet, Rm. Styrkeklasserna i metriska gängor inkluderar 4.6, 4.8, 5.6, 5.8, 6.8, 8.8, 9.8, 10.9 och 12.9. Med kunskap om skruvens storlek, styrkeklass och andra tekniska egenskaper kan man beräkna den belastning som den kan tåla utan skada och det lämpliga åtdragningsmomentet. Insexbultar är vanligtvis gjorda av legerat stål, vilket gör dem lämpliga för applikationer som kräver högre styrka. De vanligaste styrkeklasserna för insexbultar är 10.9 och 12.9.

Märkningen på rostfria stålbultar skiljer sig från de på stålbultar. Den första delen av märkningen består av en bokstav och en siffra som anger stålsorten, till exempel A4, där A betyder austenitiskt stål, och följande siffra anger den minsta draghållfastheten i hundratal N/mm².

UN-gängstandarden, baserad på tum-mätningar, delas också in i grov och fin gänga, liknande metriska gängor. Grov gänga betecknas som UNC (Unified Coarse) och fin gänga som UNF (Unified Fine). Dessa markeringar finns också på sexkantshuvudet på bultarna. Bultens huvud visar också styrkeklass märkt med radiella linjer. På muttrar kan märkningen visas som korta linjer längs kanten eller en ring på ena sidan. Styrkeklasserna i tum-baserade bultar sträcker sig från 1 till 8, med klass 5 som den vanligaste, märkt med tre radiella linjer på bultens huvud, vilket ungefär motsvarar styrkeklass 8.8 av metriska bultar. Ibland kan ett UN-bult huvud visa en enda bokstav S, T eller V, vilket är en brittisk styrkeklassmärkning där S motsvarar klass 5.

En skjutmått och gängtolk används vanligtvis för att identifiera gängor. Skjutmåttet mäter den yttre eller inre diametern på gängan, medan gängtolk bestämmer gängprofil och stigning. Med denna information kan man bestämma den specifika gängtypen. De vanligaste mätverktygen för gängtillverkning är gängmikrometer och gängskjutmått, som mäter gängans stigningsdiameter. I stora serier används gängtolkar för att verifiera om gängan uppfyller de övre och nedre gränskraven.

Camcut-gängtavlorna tillhandahåller stigningsdiametrar förutom de yttre och inre diametrarna, tillsammans med andra viktiga tillverkningsmått för de vanligaste gängstandarderna, såsom ISO-metrisk standard och fin gänga (ISO 261 och SFS-ISO 965-1), MJ-gängor (ISO 5855), tum UNC, UNF och UNEF-gängor (ASME/ANSI B1.1), G, BSF, Ww, och NPT-rörgängor (SFS-ISO 228-1 och ANSI/ASME B1.20.1), TR trapetsgänga (DIN 103 och ISO 2904), Rd rundgänga (DIN 405-1 och DIN 20400), PG skyddsrörgänga (DIN 40430), BA gänga, och S gänga (DIN 513).